Alla människors rätt till lika värde

Alla människor har rätt till lika värde. Detta uttryck har gjorts till en slogan hos flera socialdemokrater, som ett motiv att man är socialdemokrat. Men en sådan ”floskel” får inte mig att vilja bli socialdemokrat.

Det låter ju ändå själklart, men det är det inte för alla. Att Sverigedemokraterna svårligen delar den värderingen är uppenbart. I mitt perspektiv ser inte den yttersta vänstern det heller, då man man planerar att straffbeskatta de strävsamma och belöna de försoffade. (Det är naturligtvis tillspetsat, och inte hela bilden, men ändå.)

För mig är det uppenbart alla människor ska värderas efter sitt uppsåt och sina handlingar.

Den som är skötsam, strävsam, god i sitt uppsåt och en god samhällsmedborgare gör sig förtjänt av en bättre belöning än den late, än den krävande, än den passive och framför allt än den kriminella. Är inte det rättvisa? Är inte det självklart?

Ja, alla människor har rätt till lika värde, men det räcker alltså inte för att de ska värderas lika. Ingen ska värderas sämre för sitt ursprung eller sin tillhörighet, ras, kön, läggning eller annat. Men en människas uppsåt, hänsyn och handling ska givetvis ha stort inflytande på värdet. Allt annat är demoraliserande för människan och destruktivt för samhället.

Givetvis ska människans förmåga spela in. Alla kan inte bli framgångsrika, drivande och välavlönade, men alla har rätt att försöka och alla har rätt allt lyckas om de försöker. Jag är förståss fullt medveten om att alla människor inte ens är kapabla att ta hand om sig själv, och de har också värde, och de har också rättigheter. De har vanligen heller inget ont uppsåt.

Jag har svårt att se att tärande och krävande människor ska bemötas på samma sätt som närande, strävsamma och engagerade människor. Det finns det gott om båda slagen, men vi har lyckligtvis i huvudsak godhjärtade och ambitiösa människor i samhället. Vi ser många inom t.ex. föreningslivet och ungdomsidrott, där människor gärna hjälper till. Vi ser dom också på många andra håll i samhället. Vi ser det också hos de som stolt skapar växande företag och gott om arbetsplatser, trots de risker och uppoffringar sådana satsningar medför.

Men det finns absolut också bittra, tärande och avundsjuka människor som har svårt att glädjas åt andras framgångar. På vilket sätt bidrar dessa till samhällets utveckling och medmänniskornas väl? Här hittar vi en påfallande stor del som tycker att andra ska ”bidra” mer, genom t.ex. högre skatter.

Missförstå mig inte. I den senare kategorin placerade jag i huvudsak inte aktiva i oppositionen. De som är aktiva och har ett gott uppsåt baserat på sina värderingar försöker också göra gott. De jag syftade på är snarare de som gärna kräver ansvar för allt och alla men själv inte gärna gör någonting aktivt, och själv inte vill ta något som helst ansvar.

John F. Kennedy uttryckte så väl, i sitt installationstal: 
”Ask not what your country can do for you — ask what you can do for your country!”

All människor har rätt till värde efter sina egna handlingar och sitt eget uppsåt.
Därför är jag aktiv Moderat!

– – –

Referens:
John F Kennedys installationstal 1961-01-20: www.ushistory.org/documents/ask-not.htm

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *