Ska de be om ursäkt?

Ska de som bedriver privat välfärd stå med mössan i handen och be om ursäkt om de gör ett bra jobb? Varför det?

För oss som värnar om valfriheten och om möjligheten till bättre sjukvård, vårdcentraler, skola och omsorg, dvs välfärd, så är det viktigt att de som gör ett bra jobb inte ska behöva be om ursäkt för det, utan ska få vara stolta för sitt bidrag till välfärden, speciellt när det inte kostar skattebetalarna något (dvs jämfört med offentligt driven välfärd).

Fakta:

  • De som bedriver privat skattefinansierad välfärd får samma finansiering som den offentligt ägda.
  • De som väljer privat skattefinansierad välfärd gör det på samma villkor som den offentligt ägda.
  • Den privata skattefinansierade välfärden är tillgänglig för alla, precis som den offentliga.
  • De flesta vårdföretagen är svenska och beskattar sitt resultat i Sverige.
  • Normalt återinvesteras merparten (eller all) vinst, dvs man låter de finnas och växa i bolagen.
  • I debatten förväxlas vinst med vinstuttag. Alla företag måste ha vinst för att ha bärighet.

Det känsliga är alltså vinstuttaget. Om kommun eller landsting investerar i skola eller sjukhus så måste man låna pengar till investeringen. Lånet innebär att man med skattepengar får betala ränta, och det kan vara till en vanlig, privat, vinstdrivande bank.

Om en privat aktör investerar i skola, sjukhus, vårdcentral eller annat så är det ett nödvändigt villkor att man får ta ut någon vinstutdelning som avkastning på det investerade kapitalet, som alltså motsvarar ränta på insatt kapital. Att förbjuda detta är då att i praktiken förbjuda den privata välfärden utom möjligen en och annan förskola som drivs som föräldrakollektiv.

Sverigs största vårdföretag återinvesterar 90 % av de 7 % i vinst man gör, dvs mindre än en procent av vinsten delas ut, och det är rimligt att man får det som ränta på sin investering, och det kostar inte skattebetalarna något extra. Vinsten uppstår för att man bedriver verksamheten något bättre ekonomiskt, och det är fullt möljigt att driva en verksamhet som entreprenör med engagemang så att personalengagemang och effektivitet leder till både bättre kvalité och bättre ekonomi. Enligt kvalitetsuppföljningar som görs är vanligen så fallet också, fast det finns undantag. Dåliga exempel finns dock överallt. Därför finns t.ex. Lex Maria och Lex Sarah.

Det är en omfattande del av välfärden som drivs privat. Vänsterpartiernas (och fackens) företrädare som inte vill ha vinst i välfärd har lyckats (trots nyss nämnda kvalitetsmätningar) att lyfta fram enskilda exempel som inte är bra. Sådana exempel finns också i den offentligt drivna välfärden, men det lyfter ingen fram.

Men behövs den privata välfärden då?

Den privata välfärden behövs för valfriheten och för att kommuner och landsting inte ska behöva, eller inte kan, investera själva i samma omfattning. Det innebär att en mängd privat kapital satsats i välfärden. Man borde vara tacksam för att företag vill tillföra pengar till välfärdssektorn.

Den privata välfärden är också en garanti för att verksamheterna inte ska gå med underskott, då investeraren/entreprenören själva får ta risken vid eventuell förlust. De kan inte begära höjda anslag av skattefinansieringen.

Den privata välfärden är kvalitetshöjande, och det visas tydligt i IFAU:s rapport som påvisar att både friskolor och kommunala skolor förbättras i kommuner där det finns friskolor, och det är i nationella prov man jämför (alltså inte genom betygsinflation). Läs mer..

I Västra Götaland är 40 % av vårdcentralerna privata. Det innebär ett utökat utbud, högre tillgänglighet och en uppskattad valfrihet.

Av de som tar ställning för eller emot valfrihet så vill tre fjärdedelar ha kvar valfriheten.

I Stockholm drivs Sveriges enda aktusjukhus i Sankt Görans sjukhus. Det drivs genom upphandling av Stockholms Läns Landsting (SLL), och i SLL:s kvalitetsjämförelser står sig Sankt Göran bra mot de jämförande sjukhusen Danderyd och Södersjukhuset. Det är heller ingen slump, då man jobbar medvetet med sin organisation och i sitt engagemang av personalen i hur man kan förbättra verksamheten. Det skapar naturligtvis en stoltare och mer engagerad personal som naturligtvis bidrar till mer nöjda kunder (patienter).

Det har visat sig att vanligen ger de privata vårdgivarna bättre löner. Om det är så att de privata leverantörerna leder till mer nöjd personal och mer nöjda kunder (patienter, elever mm), ska vi då slå undan benen för dessa genom att förbjuda vinster? Är det inte fokus på fel sak? Ska vi inte i stället vara glada att de gör ett bra jobb och lyckas gå med vinst, så att de kan finnas kvar på marknaden?

Alltså, ska de privata aktörerna bara få finnas om de går med förlust, och vad förbättrar i så fall det?

De privata aktörerna ska naturligtvis inte få missbruka sin verksamhet genom att pressa verksamheten, men det är ytterstå få som investerar i en verksamhet som de sen missbrukar, för då tar det fort slut. Det är ju t.ex. inte så bra för verksamheten att vara ett mål i ”Uppdrag Granskning” eller ”Kalla Fakta”. Om det framstår som att en skola startar utan långsiktiga ambitioner eller förutsättningar så ska de inte få etablera sig. Det har regeringen, skolverket och kommunerna redan lärt sig.

Men straffa inte alla skötsamma och ambitiösa för att det finns någon som inte skött sig!

Straffa inte kunderna, dvs de som har fått en valfrihet och som de som är nöjda med tillgängligheten, valfriheten och med sin välfärdsleverantör!

Värna om rätten att få en anständig avkastning på kapitalet så att de som engagerar sig i en branch utan höga marginaler kan få finnas kvar!

Tvinga inte de som gör ett bra jobb att stå med mössan i handen och be om ursäkt. Utan dessa vore välfärden i Sverige fattigare.

– – –

Komplettering, relevant länkinformation, kan komma att fyllas på:

  1. http://www.ifau.se/sv/Press/Pressmeddelanden/Fler-friskolor-forbattrar-elevers-resultat
  2. http://www.dn.se/debatt/falska-premisser-i-debatten-om-vinster-i-valfarden
  3. http://www.facebook.com/vigorskillnaduppropet
  4. http://www.vardforetagarna.se/fakta-och-debatt/debattartiklar/vansterpartiet-for-valjarna-bakom-ljuset

Jag har av en socialdemokratisk lokal politiker anklagats för att prioritera vinster före kvalitet. För honom var det anstötligt att en privat skola gick med 8 % vinst. (alltså positivt resultat, vilket inte är samma som vinstutdelning). För honom var kvalitén i sammanhanget uppenbart ointressant. För mig är kvalité, valfrihet och tillgänglighet i välfärden viktig. Det är prioriterat. Redskapet är att bolagen får drivas på företagsmässiga villkor. Om man som prioritet inte tillåter vinst så prioriterar man alltså vinstfrågan före kvalitén, så av oss båda är det inte jag som prioriterar vinsten. Men han kommer aldrig att erkänna det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *